Bockorden

Instiftad 1966

En gång var vår sommar en evighet lång. Bockarna strövade i soldagar utan slut en gång. De sjönk i gröna doftande djup utan grund och kände ingen ängslan för kvällningens stund. Än faller tidlösa stänk i bockarnas famn en stund då de är borta från mål och namn, då solen faller tyst äver ensliga strån och all vår strävan syns oss som en lek och ett lån. Då anar bockarna det villkor vi en gång fick: att brinna i de levandes ögonblick, och glömma de timliga, som varar och består för den skapande sekunden, som mått aldrig når.